1891-1942 Grant Wood Locations His family moved to Cedar Rapids after his father died in 1901. Soon thereafter he began as an apprentice in a local metal shop. After graduating from Washington High School (Cedar Rapids, Iowa) , Wood enrolled in an art school in Minneapolis in 1910, and returned a year later to teach in a one-room schoolhouse. In 1913 he enrolled at the School of the Art Institute of Chicago and did some work as a silversmith. From 1920 to 1928 he made four trips to Europe, where he studied many styles of painting, especially impressionism and post-impressionism. But it was the work of Jan Van Eyck that influenced him to take on the clarity of this new technique and to incorporate it in his new works. From 1924 to 1935 Wood lived in the loft of a carriage house that he turned into his personal studio at "5 Turner Alley" (the studio had no address until Wood made one up himself). In 1932, Wood helped found the Stone City Art Colony near his hometown to help artists get through the Great Depression. He became a great proponent of regionalism in the arts, lecturing throughout the country on the topic. Wood taught painting at the University of Iowa's School of Art beginning in 1934. During that time, he supervised mural painting projects, mentored students, produced a variety of his own works, and became a key part of the University's cultural community. On February 12, 1942, one day before his 51st birthday, Wood died at the university hospital of liver cancer. When Wood died, his estate went to his sister, Nan Wood Graham, the woman portrayed in American Gothic. When she died in 1990, her estate, along with Wood's personal effects and various works of art, became the property of the Figge Art Museum in Davenport, Iowa. Wood was an active painter from an extremely young age until his death, and although he is best known for his paintings, he worked in a large number of media, including ink, charcoal, ceramics, metal, wood and found objects. Throughout his life he hired out his talents to many Iowa-based businesses as a steady source of income. This included painting advertisements, sketching rooms of a mortuary house for promotional flyers and, in one case, designing the corn-themed decor (including chandelier) for the dining room of a hotel. In addition, his 1928 trip to Munich was to oversee the making of the stained-glass windows he had designed for a Veterans Memorial Building in Cedar Rapids. He again returned to Cedar Rapids to teach Junior High students after serving in the army as a camouflage painter.  Related Paintings of Grant Wood :. | Iowa-s corn field | The Courtyard of Italy | January | Iowa View | The Portrait |
Related Artists:
Ferdinand von Rayski
1806-1890 was a German painter noted for his portraits. Rayski was born in 1806 in Pegau. From 1816 to 1821 he studied drawing under Traugott Faber at the Freimaurerinstitut in Dresden and from 1823 to 1825 studied at Kunstakademie in Dusseldorf. He began his career as a professional artist in 1829, painting portraits of his noble relatives in Hannover and Silesia. From 1831 to 1834 he lived in Dresden, where he received numerous portrait commissions. He traveled to Paris in 1834-35, and was influenced by the works of Delacroix, Gericault and Gros. Rayski gained a reputation as a distinguished portrait painter, but also produced animal and hunting scenes, as well as, yet less frequently, military, historical and mythological paintings.
Chiari, Giuseppe
Italian Baroque Era Painter, 1654-1727
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.